Senaste inläggen

Av Maria - 23 februari 2016 01:20

Att vara hunduppfödare är helt fantastiskt! Galet, påfrestande, nervpirrande, hjärtslitande men ack så fantastiskt!

Det är nu mer än 30 år sedan jag hade min första kull.

Då var jag lyckligt ovetande, skamligt jag vet, och förutsatte att allt skulle bara flyta på och naturen skulle fixa allt.

Nu sitter jag med vånda vid valplådan och svär varje gång att jag aldrig ska utsätta min tik för detta igen. Lika full glömmer jag det så snart valpningen är över och jag tittar ner i valplådan och förundras över den rofyllda tiken och hennes trinda, mätta små.

Det är en ynnest att få följa livets tillblivelse, från parning, via valpning, till dagen när valparna passerar 8 veckor och flyttar ut i den vida världen.

Nu sitter jag än en gång och njuter över en fantastisk tik och hennes valpar. Trött, nöjd och i total lycka över livets mirakel.

Av Maria - 13 augusti 2015 19:48

Ja det kan men fråga sig!

Under dom senaste veckorna har ett antal makabra våldsbrott hänt i vårt avlånga land. Nu senast två dödade inne på IKEA. Fruktansvärt och sorgligt för dom som drabbats!

Nu måste jag bara säga STOP!

Stop för vår flathet inför den tredje statsmakten. Vi matas med medias hysteriska och onyanserade bild av vad som sker. Utan den minsta källgranskning köper vi dess tolkning av orsaker till dessa brott.

Vi läser löpsedlar och "skvallerpressens" sensationsjournalistik utan att för en sekund ifrågasätta om det är sanning. Vi matas med deras slutsatser och sväljer med hull och hår.

Dagligen ser jag diverse inlägg på Facebook om detta.

Slutsatser dras bland annat om att dessa våldsbrott har med invandringen att göra. FALSK!

Vi har en ständigt ökande invandring men antalet våldsbrott är minskande. FAKTA!

Utan att reflektera över medias bild av verkligheten kommer vi att förvandlas till rädda och okunniga människor och då mina vänner börjar det bli riktigt farligt!

Det är när rädsla och okunnighet tar över som hatet frodas som bäst. Hat är en känsla som bara leder till undergång. Den dödar ditt jag, ditt liv och din förmåga till empati!


Det sunda förnuftet och förmågan till kritisk granskning är på utdöende!

Nästa gång du läser ett löp från Aftonpressen eller Exbladet, ta dig en funderare... Kan det här stämma??

Nästa inlägg du läser på Facebook, fråga dig själv.... Är detta sanning eller bara ytterligare nån som har snöat in på sensationer och hysteri?


Låt inte det sunda förnuftet drunkna i det hav av dokusåpajournalistik som skvalpar runt!


Tack och godafton!

Av Maria - 2 april 2015 22:15

Vi är på en resa.

En resa som startade den 25e juli 2013.

En helt oplanerad resa som vi varken planerat eller bokat.

En resa utan incheckning, packning eller taxfree.

En resa där slutdestination ändrats under resans gång.


Vår researrangör heter CANCER.


Under dom 20 månader som gått sen resan startade har livet pendlat mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg, förlamning och ilska.

Att vara totalt styrd av en elakartad cellklump i storlek av en mandarin är en omvälvande känsla. Den har påverkat hela vår livssituation, vår inställning till livet och alla dygnets tankar.


Det är helt sjukt att man inte förstår vad livet betyder innan man hamnar i en situation när allt ställs på sin spets. Vad är egentligen viktigt?

Familj! Vänner! Kärlek! Givetvis också livet självt!

Så futtigt allt annat blir!


För tillfället har den här resan gjort ett uppehåll. Vi har fått lite lugn och ro och livet har återgått till någon slags normalitet.


Allt har fått mig att inse hur skört, men samtidigt starkt, livet är. Hur viktigt det är att släppa taget och samtidigt hålla i med alla sina krafter.


Nu önskar jag alla en fin Påsk!

Lev, njut och håll hårt i alla ni älskar!


 

Av Maria - 10 januari 2014 23:44

Sitter på Sky City med en sjuk älskling som sover med huvudet i mitt knä.

Betraktar människor som passerar och tanken svindlar för en sekund över detta microkosmos jag befinner mig i.

Livsöden som för en kort sekund korsar varandras väg, stryker mot varandra, för att aldrig mer mötas igen.

I bakgrunden ligger en lågfrekvent matta av ljud. Prat, skratt, ett barn som gråter, klirrande porslin. Över trägolvet hörs taktfasta steg, några pratar i telefon med proppar i öronen, totalt omedvetna om sin omvärld. Det rasslar från passerande bagagevagnar och svag musik kommer från restaurangen på våningen ovanför.


Jag tittar på människor runt mig och funderar över vilka dom är. Vad tänker dom, vad känner dom? Vilka är dom och hur ser deras liv ut?

Den asiatiska flickan som sitter med dator och hörlurar....vad gör hon? Spelar poker, chattar online, skriver en avhandling om rymdfysik? När hon reser sig upp ser jag hennes jacka som talar om att hon går Väg & vatten på Luleå Universitet.

Mannen med lodenrock och ett vävt skoband som skärp, en glassbägare i handen. Han sätter sig vid ett bord, tar av sin rock och sätter ner sin glass. Varför sitter han bara med knäppta händer? Ber han? Varför äter han inte sin glass innan den smälter? Jo han väntar på sin dotter.

Den gamle mannen som sitter och läser en bok. Vad läser han?

Undrar om paret mitt emot med solbränna och taxfree kassar hade en misslyckad semester. Dom ser så ledsna ut. Var det bara hotellet som inte var bra eller åker dom hem till verkligheten? En tråkig och kärlekslös vardag?


I detta microkosmos inser jag att var och en av oss där på Sky City har vårt alldeles eget micromicrokosmos. Det är det som är våra egna liv.


Tänk så stort mitt liv är för mig men i betraktarens öga är det bara ett flyende intryck på en flygplats någonstans i världen.

Nån som undrar varför jag sitter där med min älsklings huvud i mitt knä. Drar en felaktig slutsats, precis som jag gör om dom.


Livet är ett mirakel! Var rädd om det och tänk på att alla människor har sitt eget värde!

Av Maria - 1 januari 2013 18:44

2013... Ett nytt år som just fått navelsträngen klippt.

Det gamla året har lagt sig att dö, eller är det så? Ja det är klart 2012 kommer aldrig tillbaka men allt det förde med sig kommer att leva kvar.

Det var ett år som för mig började med lunginflammation och sjukhus och sen liksom aldrig kom in i rätt takt. Det slutade med två begravningar i tät följd.

När vi satt och pratade efter tolvlaget inatt om vad som varit sämts och bäst under 2012 kom vi alla fram till att det var kanske inte så lätt att välja det sämsta men det var ännu svårare att välja det bästa! För det fanns mycket att välja bland!

Alla konstaterade vi att vi har det i grunden så himla bra!


Jag vet att jag klagat på året som gick...nu slutar jag med det. Jag tittar bakåt en gång till och lägger det tråkiga till handlingarna. Det roliga och underbara lägger jag in i hjärtat och sparar. Vet att jag sagt det förr och jag ska försöka leva mer efter det ( OBS! Inget nyårslöfte) ;

Ingen idé att titta bakåt för det är inte dit vi är på väg!


Jag tänker inte räkna upp allt som var bra 2012, inte heller allt som var mindre bra. Jag vill bara tacka alla underbara nära och kära som är min grund.

En speciell hälsning har jag också till världens underbaraste Lucas. Välkommen till världen! Du ska veta att du har en stor familj!


Till alla vill jag önska ett speciellt, underbart, utmanande 2013!

Av Maria - 29 november 2012 21:41

När en blomma bryts av
I sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.


Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…


Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?


Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara…

 

Atle Burman
Ur diktsamlingen: "En källa av ljus"


Någonstans har en äng fått två nya, vackra blommor.

Tack för allt Karl-Erik och Helene!

Av Maria - 4 september 2012 21:26

Ja det var ju det där med avel...

Nu ska det handla om höns. Ja, ja jag vet att en del av er är spyless på mig och mina höns så ni kan sluta läsa här.


Har ni fattat hur mycket enklare det är att avla med höns än med hundar?!

1. Istället för valp så köper man avelsägg! Enkelt! Inga problem med att välja, alla ägg ser likadana ut på ett ungefär och innehållet vet man inget om förutom vilken ras det blir. Dessutom slipper man långa parningsresor! Det går bra att köpa ägg från andra sidan landet och få dom skickade med posten.

2. Det tar bara tre veckor innan äggen förvandlas till små gulliga dunbollar. Inget problem med svåra förlossningar, kejsarsnitt eller mjölkstockning.

3. Dom små liven klarar sig nästan på egen hand från dag ett. Inget problem med välling och avvänjning.

4. Höns blir aldrig rumsrena så det behöver man inte lägga ner tid på att träna.

5. Efter 3-8 månader, beroende på ras, börjar dom små hönorna lägga egna ägg. Vill man inte avla vidare direkt kan man antingen äta upp äggen eller lägga dom i kylen några veckor för att, när det passar en bäst, lägga dom i kläckaren eller under nån ruvvillig höna.

6. Inga vaccinationer, ögonlysningar eller meriteringar behövs. Äggen smakar likadant ändå.

7. Urvalet av föräldradjur är enkelt! Inga problem med att låta diverse incestuösa kopuleringar fortgå under flera generationer.

8. Dom kycklingar som växer upp till oönskade tuppar blir till utsökta grytor eller läggs på grillen.


Det här inlägget ska intas med en rejäl nypa salt om ni nu inte förstått det! Det är klart att avel på höns måste ske med förstånd, precis som med hundar.


Jag avslutar med några rader jag lånat från ett inlägg på Alternativ.nu.


"Höns är fågelvärldens motsvarighet till människor.

Människor är de bakbensgående, marklevande ättlingarna till trädlevande förfäder.
Höns är de bakbensgående, marklevande ättlingarna till flygande förfäder."

Kuckeliku på er alla!

  

Av Maria - 3 september 2012 22:04

Det här med avel är spännande. I år är det 30 år sedan jag födde upp min första kull hundvalpar. Då var det skottsk terrier, nu är det dvärgschnauzer.

Jag har alltid tyckt att det är otroligt spännande att planera, fundera, läsa stamtavlor, väga för och emot för att sen få följa tiken genom parning, dräktighet och förlossning.

Sen är det en förmån att under åtta fantastiska veckor se hur dom små utvecklas från hjälplösa knyten till små individer. Sen flyttar dom till nya hem men mina bäbisar förblir dom hela livet!


Nu har dock en annan känsla infunnit sig...mättnad! Eller kanske är det snarare avsaknad av hunger. Fortfarande älskar jag att fundera, planera och läsa stamtavlor men en stor drivkraft är borta.

Tävlingdjävulen har lämnat mig! Suget att uppnå, vare sig det är i utställningsringen, vid trimbordet eller vid valplådan.

Missförstå mig inte nu! Jag brinner fortfarande för rasen och mina valpar men framtiden får utvisa vart jag går från här.

Kanske en paus, lite andra utmaningar så får vi se.


Vet inte riktigt hur det kom sig men den här bloggen skulle egentligen handla om avel på höns?! Den skrev sig själv på nåt vis.


Jag återkommer med en ny blogg om mina pyttor, ägg och kycklingar. Avslutar med en bild bara.


Fridens frikadeller!

 

Skapa flashcards