För sådär 6 år sen förlorade vi våra hönor i hönsförlamning och sedan har det inte blivit av att skaffa nya. Nu äntligen är det kackel i hönshuset igen!

Den här gången 10 kycklingar av rasen Orpington, en stor, tung ras med en flegmatisk och vänlig läggning. Som jag alltså!   

Kycklingarna är nu 4 veckor och verkar bli väldigt trevliga. En av dom hoppar gärna upp på min arm och klättrar upp på min axel. Det blir kanske lite jobbigt om den växer upp till en tupp på 4-5 kilo och fortsätter att vara så närgången.

I helgen har vi haft trevligt besök från södra delen av vårt land. Nya vänner som klev in i hjärtat på en gång.

Målet med besöket var parning av deras tik. Nu blev det så att hon ville komma upp lite tidigare än husse och matte hade möjlighet och med lite trixande löste det sig. En fantastiskt trevlig bekantskap som gärna sov i min säng, hunden alltså...

Det blir lite tomt nu när hon åkt hem!

Jag blir så glad av att träffa nya människor som delar min passion för dvärgschnauzer och som dessutom är öppna för att diskutera, dela erfarenheter och dessutom har samma grundtanke som jag har. Då menar jag inte att det måste innebära "tycka samma"!  Kanske nyckelordet är just "öppen"!?

Hur som helst har vänkretsen utökats med två nya, härliga hundtokar. Ni är så välkomna åter!

Nu blir det snart nanna kudden efter en varm och innehållsrik helg!

P.S Kan meddela att parningarna gick bra!