Ja det var ju det där med avel...

Nu ska det handla om höns. Ja, ja jag vet att en del av er är spyless på mig och mina höns så ni kan sluta läsa här.

Har ni fattat hur mycket enklare det är att avla med höns än med hundar?!

1. Istället för valp så köper man avelsägg! Enkelt! Inga problem med att välja, alla ägg ser likadana ut på ett ungefär och innehållet vet man inget om förutom vilken ras det blir. Dessutom slipper man långa parningsresor! Det går bra att köpa ägg från andra sidan landet och få dom skickade med posten.

2. Det tar bara tre veckor innan äggen förvandlas till små gulliga dunbollar. Inget problem med svåra förlossningar, kejsarsnitt eller mjölkstockning.

3. Dom små liven klarar sig nästan på egen hand från dag ett. Inget problem med välling och avvänjning.

4. Höns blir aldrig rumsrena så det behöver man inte lägga ner tid på att träna.

5. Efter 3-8 månader, beroende på ras, börjar dom små hönorna lägga egna ägg. Vill man inte avla vidare direkt kan man antingen äta upp äggen eller lägga dom i kylen några veckor för att, när det passar en bäst, lägga dom i kläckaren eller under nån ruvvillig höna.

6. Inga vaccinationer, ögonlysningar eller meriteringar behövs. Äggen smakar likadant ändå.

7. Urvalet av föräldradjur är enkelt! Inga problem med att låta diverse incestuösa kopuleringar fortgå under flera generationer.

8. Dom kycklingar som växer upp till oönskade tuppar blir till utsökta grytor eller läggs på grillen.

Det här inlägget ska intas med en rejäl nypa salt om ni nu inte förstått det! Det är klart att avel på höns måste ske med förstånd, precis som med hundar.

Jag avslutar med några rader jag lånat från ett inlägg på Alternativ.nu.

"Höns är fågelvärldens motsvarighet till människor.

Människor är de bakbensgående, marklevande ättlingarna till trädlevande förfäder.
Höns är de bakbensgående, marklevande ättlingarna till flygande förfäder."

Kuckeliku på er alla!

Det här med avel är spännande. I år är det 30 år sedan jag födde upp min första kull hundvalpar. Då var det skottsk terrier, nu är det dvärgschnauzer.

Jag har alltid tyckt att det är otroligt spännande att planera, fundera, läsa stamtavlor, väga för och emot för att sen få följa tiken genom parning, dräktighet och förlossning.

Sen är det en förmån att under åtta fantastiska veckor se hur dom små utvecklas från hjälplösa knyten till små individer. Sen flyttar dom till nya hem men mina bäbisar förblir dom hela livet!

Nu har dock en annan känsla infunnit sig...mättnad! Eller kanske är det snarare avsaknad av hunger. Fortfarande älskar jag att fundera, planera och läsa stamtavlor men en stor drivkraft är borta.

Tävlingdjävulen har lämnat mig! Suget att uppnå, vare sig det är i utställningsringen, vid trimbordet eller vid valplådan.

Missförstå mig inte nu! Jag brinner fortfarande för rasen och mina valpar men framtiden får utvisa vart jag går från här.

Kanske en paus, lite andra utmaningar så får vi se.

Vet inte riktigt hur det kom sig men den här bloggen skulle egentligen handla om avel på höns?! Den skrev sig själv på nåt vis.

Jag återkommer med en ny blogg om mina pyttor, ägg och kycklingar. Avslutar med en bild bara.

Fridens frikadeller!