Nää nu järnspikar ska jag gnälla igen! Eller kanske inte gnälla...snarare ryta!

Jag tycker jag har ett bra liv, fina vänner, inte mycket pengar men jag klarar mig. Varje dag är fylld med vardagens göromål, jobb, hundar, valpar, valpköpare, trimning, torka kisspölar, tvätt, plantera om plantor...... ja ni fattar. Det är ganska fullt upp utan att för den skull vara glamorös.

Tillräckligt fullt upp för att jag inte ska orka, vilja eller idas bry mig i andrar göranden eller låtanden. Förutom i den här bloggen då.

Nu kommer det....HUR I H-VETE ÄR FOLK FUNTADE?

Vilket slags liv lever dom som har tid, ork och framför allt hjärta att göra allt för att förstöra för andra??

Jag skulle nog säga att dom lever tomma, fattiga, futtiga, innehållslösa, ensamma, empatilösa.....ja det finns säkert många fler ord som passar in här, liv.

Nu är det inte jag själv som är drabbad utan en god vän. Jag önskar jag kunde göra något för att hjälpa men får väl skicka goda tankar och hoppas det löser sig.

Jag vet att den dagen det drabbar mig så kommer dom goda tankarna i retur.

Nu hoppas jag att ingen av er som läser min blogg hör till dom där tomma, futtiga men om det råkar vara så vill jag bara säga...

UP YOUR´S!

Sluta andas, ni slösar på syre!

Mmmm, det känns redan bättre. Att få riva i även om den som egentligen borde läsa detta inte kommer att göra det.

Vem bryr sig om IQ? Tacka vet jag högt EQ!

Nu är det nära...

Som alltid när det är dags att börja leverera valpar infinner sig en känsla av separationsångest. Visserligen blandad med en viss lättnad. Men det kommer alltid tankar som...Blir det här bra? Har jag valt rätt valp? Kommer dom att bli nöjd med sin nya kompis?

Erfarenheten säger dock att det KOMMER att bli bra. Även denna gång har valpköparna varit engagerade och jättegulliga.

Imorgon blir det tur till veterinären för vacc och chipmärkning. Sen flyttar en valp imorgon och en på lördag.

Sen åker några nästa helg. Skönt att sprida ut det så att inte alla flyttar på en gång.

I kväll blir det fotografering av hela gänget en sista gång.

Vägning och mätning i söndags, vid 8 veckors ålder, var gädjande. Alla valpar var under 20 cm höga, 18-19,5 och alla väger under 2 kilo. Bara att hålla tummarna att det håller i sig med storleken.   

I dag har jag varit på skidtur igen med hundarna. Vi har fortfarande så mycket snö att det går att spänna på skidorna en meter från huset och dra iväg. Skaren håller överallt och hundarna springer som galningar. Dom är nog lika less som jag på att vara isolerade av meterdjup snö som inte bär att gå på.

Man undrar ju om det blir snöfritt till midsommar?!

Trots att snön ligger kvar ute spirar det inne. Gurkplantor, tomatplantor, basilika, tagetes och gyckelblomster letar sig mot ljuset i snart alla våra fönster.

Njut i vårsolen alla vänner!

 I lördags hade vi 100-års kalas. Visserligen var vi två som fyllde 50 men det räknas väl ändå?!

Vi hade en underbar fest med släkt och våra bästa vänner. Det blev mycket mat, god antar jag eftersom nästan alla fat var tomma, god dryck och hög stämning.   

Med tanke på hur härlig stämning det var och hur länge vi höll igång konsumerades det väldigt lite alkoholhaltiga drycker. Det som blev över räcker nog till 200-års festen också.   

Det här med att fylla 50 ska väl vara nåt alldeles speciellt. Inte vet jag om det känns nån skillnad från igår till idag.

Jag har väl blivit gammal och det är bara att inse. Jag kommer ihåg, jo faktiskt funkar minnet, när min mamma fyllde 50. Då var jag 10 och jag tyckte hon var väääldigt gammal. Hon fick en massa presenter, det fick jag också, och ett hav av blommor. På kvällen fotade pappa henne sittande med alla blommor uppställda på ett bord. Mamma satt där i sin finklänning med händerna i knät och benen sedesamt korsade, sådär drottninglikt på nåt vis.

Nu har alltså jag passerat den magiska gränsen.

Det kan jag ju säga till alla mina vänner...nåt foto i klänning uppfiffad som Silvia blir det INTE!!

Inte heller tänker jag bli tant, ha hatt, gå på syjunta eller sluta gå i Foppatofflor.

Livet går nog faktiskt vidare som om inget har hänt, trots ett halvt sekel. Och jag är evinnerligt glad och tacksam för allt jag fått uppleva under dom första 50 och ser fram emot nästa halva. Jag har så mycket ogjort!

O-rest, o-upplevt, o-skrattat, o-dansat, o-sett, o-älskat....

Nu är det resten kvar och jag tänker ta vara på det!

100, here i come!

Ja jisses vad tiden går fort. Nyss satt jag och våndades vid valplådan under förlossningen och idag är dom små 7 veckor, små nya individer som upptäcker livet.

Allt har gått så bra med valparna. Dom äter bra, utvecklas som dom ska, går själva ut och nerför bron. Ibland är det nån av dom som är lite övermodig och tar alla tre trappsteg på en gång och landar med hakan i plattorna nedanför.

Psss...som om det gjorde ont! Jag är stor nu och gaaanska kaxig!

Sen kravlar dom sig uppför trappstegen igen och går in. Duktiga bäbisar!

I går blev det lite pälsvård på valparna och idag fotografering och vägning. Nu väger dom mellan 1320-1700 gr.

Snart är det dags att skiljas från även den här kullen. Varje gång med samma blandning av känslor. Och ja jag VET!! Det går inte att behålla alla.

Ha det gott i vårsolen och passa på att njuta av dagen idag!

Dags att skriva lite blogg igen. Det har varit lite snurrigt ett tag med trimningar, renovering i nya trimrummet och en snabbresa till Stockholm för utställning.   

Trimrummet är så gott som klart nu och det blir sååå fint! Stort, ljust och luftigt. Det kommer att bli inspirerande att stå där och trimma.   

Resan till Stockholm kunde inte ha blivit bättre! Med Lisa och Karin som ressällskap har man aldrig tråkigt, inte heller denna gång. Boende och god mat hos Kennel Rossmix, Moa och Helene, var helt fantastiskt. Tack snälla för er gästfrihet!

Utställningen på söndagen blev sen grädde på moset. Vi åkte ner med två hundar, Vaio och Garbo, som båda gjorde sitt första försök att ta sista certet för championat. Att man har förhoppningar är klart men när jag läste katalogen på morgonen insåg jag att det inte var någon lätt match! Det var 43 anmälda hundar och 12 öppen hanar, varav 6 stog för championat. Hmmm...

På tiksidan var det minst lika hård konkurrens.

Vaio slutade som tvåa bästa hane med cert och min lilla diva Garbo blev bästa tik med cert och sedan BIR! Två nya champions med hem alltså!!   

Vi fick också chansen att träffa goda vänner, FB-vänner och bekanta som vi inte träffat på länge. Det är så kul med allt runt omkring ringen. Tid att kika på lite nya hundar, prata med folk, höra lite nytt skvaller och bara må gott!

Efter en god laxmiddag på Högan Loft startade vi bilfärden hemåt vid 7-tiden på söndag kväll och klockan 4 på måndag morgon rullade jag in hemma på min egen gård, sliten, trött men lycklig!

Ännu en resa att lagra i den mentala hårddisken. Ett minne att plocka fram och glädjas åt en regnig dag. Jag har sagt det förr och jag säger det igen...JAG ÄR EN LYCKLIG MÄNNISKA!

Tack för denna gång! Vi hörs och ses snart igen...

Over and out...