Jag har en ny kompis. Herman, min surdeg. Han står i kylen och myser. Det är en väldigt anspråkslös kompis. Det enda han kräver är att bli matad en gång i veckan.

Jag har experimenterat med att baka med hjälp av Herman. För några dagar sen åstadkom jag något som närmast kan liknas vid batonger. Då menar jag inte bara formen utan även konsistensen. Dom åkte i soporna och idag blev det ett nytt försök.

Resultatet blev ett helt annat. STORA, pösiga, frasiga och fulla av smak.

Mina första levainbröd!

Valparna fortsätter att utvecklas och växa. Allt är lungt i lådan. Här några bilder av underverken...

Lev väl! 

Nu är det snart slut på OS. Tack och lov! Livet behöver återgå till det normala. Jag har helt vänt på dygnet och börjar känna mig som en fladdermus.   Uppe på nätterna och sova på dagarna. Skillnaden är att jag inte flyger omkring och jagar insekter när jag är vaken. Här blir det OS på TV, nersjunken i fåtöljen med laptoppen i knät, Facebook och eventuellt lite chips, istället för flugor.

Av dom senaste nio nätterna har jag jobbat sex, valpning en och curlingfinal en. Tur att jag höll mig vaken under curlingen för det var en riktig rysare! OSguld, OSguld, OSguld!!!

För övrigt mår valparna bra. Allt är lugnt i lådan och Tess är, som dvärgschnauzer brukar vara, en supermamma. Nu har hon börjat lämna lådan och komma nedför trappan för att få MAT eller gå ut.

Valparna väger nu mellan 215-256 gr och följer normal viktkurva.

Än en gång har jag konstaterat att det är världens vackraste valpar som ligger i lådan. Det lustiga är att det är det varje gång?! Vet inte hur det går till??

Imorgon ska jag ta nya bilder så får ni väl bedöma själva.  

Vi får se hur mycket sömn det blir i natt. Finalen i curling för herrar kan ju också bli en riktig supermatch. Heja Norge!

Sova får man göra när man blir gammal. Men när blir man det då??

Tänk vad man ställer om sina referensramar. Jag tänker på det här med vintern. Nu har kylan hållit i så länge att man FAKTISKT börjar vänja sig.

Eller också håller jag på att bli avtrubbad...eller har jag gett upp hoppet om en vår?

Det har i alla fall gått så långt att jag tittar på termometern, konstaterar -23 och rycker på axlarna. I kväll när jag skulle iväg på jobbet hade det sjunkit till -33. Ja ja.....

Termometern i bilen gav upp halvvägs in till stan och började

blinka ---- Den har definitivt gett upp hoppet.

När det väl vänder, och det gör det, kommer jag förmodligen att få en chock.

I övrigt är det lugnt i valplådan. Alla sju verkar må bra. Dom äter och sover och mamma Tess verkar tycka att det är mysigt att vara mamma.

Har ni tänkt på hur fantastiskt gott små valpar luktar. Jag kan inte riktigt beskriva doften för er som aldrig haft nöjet att hålla en valp under näsan. Som en blandning av honung, vitlök och falukorv tror jag.

Ja ja ni tror inte att jag är riktigt klok och det stämmer nog.

Här kommer i alla fall ett par bilder av nykomlingarna. Kan tyvärr inte få med doften.   

Krama varandra, det värmer i vinterkylan!  

Nu är valparna i lådan och inte längre i Tessans mage. Jag tror hon är glad för det!   

Det är inte konstigt att hon var tjock och hade svårt att både ligga och äta eftersom det var ÅTTA stycken. En var död   så nu ligger alltså sju små söta, underbara, väldoftande och framför allt vackra bäsar i lådan.

Tänk att varje kull som föds alltid består av dom vackraste valparna i världen!   

Det blev en lång förlossning och det tär hårt på mina nerver. Jag pallar inte med när det blir så utdraget. Men naturen är ju så vis att den vet att Tess behövde vila mellan valparna. Men TRE timmars vila!! Jag hann nästan gå upp i limningen!

Sammanlagt tog det nästan elva timmar.

Nu så här ett dygn senare är allt lugnt. Mor och barn mår bra och mattes nerver har lugnat ner sig.

Lycka är en låda full med trinda varma valpar!

Med risk för att bli tjatig men jag kan inte riktigt släppa ämnet ännu...

Först av allt vill jag bara säga att brödet blev jummy! Mmmmm..

I ett tidigare inlägg undrade jag ju vad folk går igång på och nu ska jag berätta vad som får min puls att rusa och diverse kroppsvätskor att rinna snabbare..... och om du nu förväntar dig nåt snuskigt så kan du sluta läsa här. Snuskhummer!    

Det jag pratar om är när jag hittar sidor på webben som handlar om mat, goda drycker och bakning. Helst då med vackra bilder så man riktigt känner dofter och smaker.

Igår hittade jag en sida om bakning som bara är himmelsk.   Rolig att läsa, full av tips och MÅNGA bilder. Jag fick en riktig rush! Snålvattnet rann till och inpirationen flödade! Baksex är väl hur jag kan beskriva det. Och DU snuskhummer som fortsatte att läsa....FY PÅ DIG! Jag ser nog hur dina tankar vandrar!   

Ni som nu kan hålla tankarna på ämnet, gå in och kolla på sidan

Pain de Martin  http://paindemartin.blogspot.com/

Ni andra får väl Googla och försöka hitta nåt som passar er bättre. Kan tyvärr inte hjälpa er där.

I övrigt har den havande nu övergått till att sova stående. Alla försök att sitta eller ligga orsakar henne stora besvär. Om någon fler än L8 önskar tinga en rosa elefantunge så är det bara att höra av sig. det lär bli många.

Ha en skön helg! Snar är det måndag igen.   

Det jäser i köket igen. Det ska bli matbröd på mitt nya favoritmjöl Manitoba Cream, vetekross och solrosfrön.

Jag bakar nog ganska ofta och min fru ifrågasätter ibland min mentala hälsa när jag på morgonen går direkt från sängen till degblandaren. Men det är just min mentala hälsa som behöver baka. Det är något terapeutiskt över processen med bakning.   

Jag hör till dom som aldrig kan baka bröd som blir lika från en gång till annan eftersom jag inte använder recept. Det gör det hela mer spännande. Kommer det att jäsa som det ska, hur blir smaken, gräddar det bra eller kommer det att fisa ihop??

Sen finns det väl inget som är så rogivande för själen som doften av nybakt bröd?! Och SMAKEN sen... varmt med smör på. Och jag menar SMÖR och inte dom där Nivealiknande lightprodukterna.  

Förutom att baka går jag här hemma och tycker synd om Tess som är höggravid och STOR! Hon är så besvärad av sin enorma mage och har problem med att hitta ett bekvämt sätt att ligga. Helst av allt står hon upp. Om 4-5 dagar får vi se vad som finns i magen. En stor kull eller en elefantunge kanske?!

Sätt en deg, knåda och njut så slipper du gå i analys.

Vet ni vad jag kommit på!? Facebook måste ju vara det bästa nån kommit på!

Jag hör en del gnäll om hur mycket tid som går åt till "fejjan" men nu har jag kommit underfund med att det måste ses som en merit att vara aktiv på FB.

Det säger sig ju självt! Det måste ju vara användbart och kunna tas med i framtida CV. Skulle jag, mot förmodan, vilja byta jobb är det ju bara att ta med erfarenheterna från FB.

FarmVille ger ju superbra kunskaper som bonde, CafeWorld om jag skulle vilja starta restaurang. Hur man sköter fiskar lär jag mig i Happy Aquarium och vill jag bli skattletare och upptäcksresande åberopar jag erfarenheter från Treasure Mania. Jag skulle till och med kunna gå med i maffian efter idoget arbete i Maffia Wars.

Om jag inte redan har nog kunskaper om hur man tar hand om husdjur är det bara att kolla in Happy Pet.

Ingen ska komma och säga att Facebook inte gör nån nytta. Jag ska faktiskt skriva in nya uppgifter i mitt CV. Undrar just vilket yrke jag ska satsa på?? Maffian låter ju spännande... men kanske för farligt?

Simma lugnt!

Det har varit lite torka på bloggfronten så nu får jag väl ta mig i kragen.

Dessutom har det blivit lite väl mycket seriösa ämnen och jag SKA försöka minska ner "bror duktig" innehåll.   

Sen sist har vi hämtat hem en havande tös. Tjock som bara den. Nu gissas det vilt på antal. Jag får kanske starta en omröstning här på bloggen om hur många valpar det blir.

Dvärgschnauzerringen hade årsmöte igår och meddelade resultaten Årets hund. Vi hänger med!! AK, Myltans Zuki Jaki nr 2 av hanarna och hans dotter Selma nr 2 av tikarna. Jippi!

Jag fick tulpaner idag på Alla hjärtans... av min underbara fru. Det är nåt vårligt ( heter det så?), vårlikt kanske... äh spelar roll!

Jag gillar i alla fall tulpaner.

Ett av dom första åren vi bodde här i Byske planterade jag tulpanlökar på hösten och gick hela vintern och såg fram emot blommande tulpaner den kommande våren. Varje dag kollade jag om det kommit upp några små knoppar och visst gjorde det! Dom slapp dessutom utsättas för oväntade återfall av vinter så sakta men säkert växte dom och blomknopparna började svälla.

Så kommer jag ut en dag och upptäcker att ALLA är jämnade med marken. Såg ut som om nån klippt av dom.   

Dj-a rådjur tänkte jag. Nu har vi inte särskillt mycket rådjur runt om oss men det var väl typiskt att dom skulle hitta MINA tulpaner! Trodde jag... tills jag upptäckte att "rådjuren" var grå, skäggiga, fyrbenta älsklingar som övergått till vegankost.

Allt eftersom tulpanerna kämpade vidare i sitt sökande efter sol och värme var mina hundar där och knaprade av dom.

Behöver jag säga att tulpanplanteringen sedan grävdes upp och såddes över med gräs?!

Numera håller jag mina odlingsförsök utom räckhåll för fyrbenta, grå som tycker dom behöver utöka kosthållet med grönt.

Till alla er som inte fått en kram idag på Alla hjärtans dag, öppna famnen för här kommer en!