Jag har en ny kompis. Herman, min surdeg. Han står i kylen och myser. Det är en väldigt anspråkslös kompis. Det enda han kräver är att bli matad en gång i veckan.

Jag har experimenterat med att baka med hjälp av Herman. För några dagar sen åstadkom jag något som närmast kan liknas vid batonger. Då menar jag inte bara formen utan även konsistensen. Dom åkte i soporna och idag blev det ett nytt försök.

Resultatet blev ett helt annat. STORA, pösiga, frasiga och fulla av smak.

Mina första levainbröd!

Valparna fortsätter att utvecklas och växa. Allt är lungt i lådan. Här några bilder av underverken...

Lev väl!