Det jäser i köket igen. Det ska bli matbröd på mitt nya favoritmjöl Manitoba Cream, vetekross och solrosfrön.

Jag bakar nog ganska ofta och min fru ifrågasätter ibland min mentala hälsa när jag på morgonen går direkt från sängen till degblandaren. Men det är just min mentala hälsa som behöver baka. Det är något terapeutiskt över processen med bakning.   

Jag hör till dom som aldrig kan baka bröd som blir lika från en gång till annan eftersom jag inte använder recept. Det gör det hela mer spännande. Kommer det att jäsa som det ska, hur blir smaken, gräddar det bra eller kommer det att fisa ihop??

Sen finns det väl inget som är så rogivande för själen som doften av nybakt bröd?! Och SMAKEN sen... varmt med smör på. Och jag menar SMÖR och inte dom där Nivealiknande lightprodukterna.  

Förutom att baka går jag här hemma och tycker synd om Tess som är höggravid och STOR! Hon är så besvärad av sin enorma mage och har problem med att hitta ett bekvämt sätt att ligga. Helst av allt står hon upp. Om 4-5 dagar får vi se vad som finns i magen. En stor kull eller en elefantunge kanske?!

Sätt en deg, knåda och njut så slipper du gå i analys.