I lördags hade vi 100-års kalas. Visserligen var vi två som fyllde 50 men det räknas väl ändå?!

Vi hade en underbar fest med släkt och våra bästa vänner. Det blev mycket mat, god antar jag eftersom nästan alla fat var tomma, god dryck och hög stämning.   

Med tanke på hur härlig stämning det var och hur länge vi höll igång konsumerades det väldigt lite alkoholhaltiga drycker. Det som blev över räcker nog till 200-års festen också.   

Det här med att fylla 50 ska väl vara nåt alldeles speciellt. Inte vet jag om det känns nån skillnad från igår till idag.

Jag har väl blivit gammal och det är bara att inse. Jag kommer ihåg, jo faktiskt funkar minnet, när min mamma fyllde 50. Då var jag 10 och jag tyckte hon var väääldigt gammal. Hon fick en massa presenter, det fick jag också, och ett hav av blommor. På kvällen fotade pappa henne sittande med alla blommor uppställda på ett bord. Mamma satt där i sin finklänning med händerna i knät och benen sedesamt korsade, sådär drottninglikt på nåt vis.

Nu har alltså jag passerat den magiska gränsen.

Det kan jag ju säga till alla mina vänner...nåt foto i klänning uppfiffad som Silvia blir det INTE!!

Inte heller tänker jag bli tant, ha hatt, gå på syjunta eller sluta gå i Foppatofflor.

Livet går nog faktiskt vidare som om inget har hänt, trots ett halvt sekel. Och jag är evinnerligt glad och tacksam för allt jag fått uppleva under dom första 50 och ser fram emot nästa halva. Jag har så mycket ogjort!

O-rest, o-upplevt, o-skrattat, o-dansat, o-sett, o-älskat....

Nu är det resten kvar och jag tänker ta vara på det!

100, here i come!

 

Maria T

21 april 2010 07:51

Jag fick också en massa alkohol över! Börjar våra vänner bli gamla och inte orkar festa som förut? :)

Visst var det så: Min mamma var verkligen dam/tant/mogen i mina ögon när hon fyllde 50. Men jag tror att vi lever ett annat liv med andra värderingar. En iakttagelse är också att hundfolk ofta är extremt obestämbara när det gäller ålder! Kanske för att man inte ser åren utan umgås pga sitt gemensamma intresse? Eller för att piffa håret kommer långt ner på skalan när man ska torka upp efter en hund som är dålig i magen? Jag tror också att vi prioriterar andra saker i livet.

Foppatofflor är ju världens gudagåva till oss med känsliga
fötter! Varför sluta med något som fungerar? :)

Ser fram emot att få läsa om 200-årskalaset! :)

http://blogg.tauson.net

 

LB

22 april 2010 14:10

Åh så kul det vore med ett tack för uppvaktningenkort på dig och Lunkan uppiffade som det sig bör. Kan riktigt se Er sitta där framför horden av vackra blommor.

Tanten, har jag hört, sitter i liksom annat i betraktarens ögon.

Sköt om Er!

 

Ulla

22 april 2010 21:39

Du - man väljer själv om man är tant eller inte. Det är mer ett beteende som, enligt mig, är helt ålderslöst. Annars är det inte helt fel här på andra sidan strecket - men det har du ju redan listat ur alldeles själv!

Kram Ulla

http://www.xjar.se

 

"Kronan"

22 april 2010 23:23

Ojdå, grattis i efterskott. Kan lova dig, livet pinnar på med samma behagliga hastighet som alltid, vare sig man fyller 40 eller 50. Anledning att ställa till med kalas bara.
Kram och grattis igen.

http://www.yvonnekronstrand.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vara hunduppfödare är helt fantastiskt! Galet, påfrestande, nervpirrande, hjärtslitande men ack så fantastiskt! Det är nu mer än 30 år sedan jag hade min första kull. Då var jag lyckligt ovetande, skamligt jag vet, och förutsatte att allt sk...

Ja det kan men fråga sig! Under dom senaste veckorna har ett antal makabra våldsbrott hänt i vårt avlånga land. Nu senast två dödade inne på IKEA. Fruktansvärt och sorgligt för dom som drabbats! Nu måste jag bara säga STOP! Stop för vår flathe...

Vi är på en resa. En resa som startade den 25e juli 2013. En helt oplanerad resa som vi varken planerat eller bokat. En resa utan incheckning, packning eller taxfree. En resa där slutdestination ändrats under resans gång.   Vår researr...

Sitter på Sky City med en sjuk älskling som sover med huvudet i mitt knä. Betraktar människor som passerar och tanken svindlar för en sekund över detta microkosmos jag befinner mig i. Livsöden som för en kort sekund korsar varandras väg, stryker ...

2013... Ett nytt år som just fått navelsträngen klippt. Det gamla året har lagt sig att dö, eller är det så? Ja det är klart 2012 kommer aldrig tillbaka men allt det förde med sig kommer att leva kvar. Det var ett år som för mig började med lun...