Det här med avel är spännande. I år är det 30 år sedan jag födde upp min första kull hundvalpar. Då var det skottsk terrier, nu är det dvärgschnauzer.

Jag har alltid tyckt att det är otroligt spännande att planera, fundera, läsa stamtavlor, väga för och emot för att sen få följa tiken genom parning, dräktighet och förlossning.

Sen är det en förmån att under åtta fantastiska veckor se hur dom små utvecklas från hjälplösa knyten till små individer. Sen flyttar dom till nya hem men mina bäbisar förblir dom hela livet!

Nu har dock en annan känsla infunnit sig...mättnad! Eller kanske är det snarare avsaknad av hunger. Fortfarande älskar jag att fundera, planera och läsa stamtavlor men en stor drivkraft är borta.

Tävlingdjävulen har lämnat mig! Suget att uppnå, vare sig det är i utställningsringen, vid trimbordet eller vid valplådan.

Missförstå mig inte nu! Jag brinner fortfarande för rasen och mina valpar men framtiden får utvisa vart jag går från här.

Kanske en paus, lite andra utmaningar så får vi se.

Vet inte riktigt hur det kom sig men den här bloggen skulle egentligen handla om avel på höns?! Den skrev sig själv på nåt vis.

Jag återkommer med en ny blogg om mina pyttor, ägg och kycklingar. Avslutar med en bild bara.

Fridens frikadeller!