Har funderat lite på det här med att vara uppfödare... Varje gång en ny kull föds går man igenom samma kval.   

Ska förlossningen gå bra?? Tycker synd om tiken och ångrar nästan att jag utatt henne för detta! Stor suck av lättnad när valparna ligger trinda och varma i lådan och tiken strålar av moderslycka.

Sen kommer nästa bit. Även om jag skulle vilja så kan ju inte valparna bo kvar här. Det innebär att nya hem ska hittas till dom där små liven.

Eftersom dom alla är en liten bit av mitt hjärta duger det ju inte med första bästa. Med tanke på att det är ett antal av mina valpar som flyttat till nya hem kan man ju undra om det finns så mycket kvar av mitt hjärta.

Första gången man träffar en presumtiv valpköpare ska man bedöma om denna människa ska få förtroendet att förvalta denna bit av mitt hjärta. Undet åren har jag haft turen att träffa så många fina människor som inget annat önskat än att ge en valp ett nytt fantastiskt hem.   Dom flesta, med få undantag, har varit väldigt bra valpköpare.

Så ibland kommer det en spekulant som har det där lilla extra. Som bara känns SÅ rätt. Påläst, planerad, genomtänkt. Allt bara faller så där extra på plats. Man önskar nästan att man skulle kunna klona dom.

Idag hade jag en sån upplevelse.   På rekommendation från en uppfödarkollega (TACK!!) kom denna familj på besök och jag hade utan tvekan anförtrott dom flera bitar av hjärtat.

I övrigt mår valparna bara bra. Ögonen börjar öppnas och dom växer så det knakar.

Nästa projekt med bakningen är på G! Levain bakad på vildjäst! Ja, ja, ja, jag vet att jag är tokig men det är så kul! Nästan lika spännande som en ny planerad avelskombination. VAD ska det bli!!??

Det får vi se i morgon   

Den som väntar på något gott....väntar oftast för länge!