I dag var en bra dag.

Sovmorgon, lite väl mycket vin igår kanske, Vasaloppet till frukost och töväder!

Äntligen finns det hopp om att all snö ska försvinna, kanske innan Midsommar.

På korta promenaden tappade vi bort en hund. Det är lätt hänt när nio ystra dvärgar springer runt som tokar i finvädret. Ibland är det nån som blir efter, springer före eller fastnar i nåt som tinat fram ur snön.

Den här gången var vi emellertid en hund kort även när vi kom tillbaka på gården. Mira var den som fattades och det var konstigt för hon brukar vara först hem. In med dom andra och ut igen för att slita Mira från, som jag trodde, sitt havruttna "fynd". Men ingen hund trots upprepade visslingar och rop.

Återstog skallgång. Bestående av två personer.

Till slut återfann vi henne på baksidan av en hög plogkant där hon trillat ner i ett hål som bildats runt en tallstamm. Det var bara nosen som stack upp. Gamla hund, vad tänkte du på?!

På eftermiddagen blev det vägning av valparna. Dom växer som dom ska. Dom fick klorna klippta och lite foton tagna. Ögonen är snart helt öppna och dom försöker "stå" på sina vingliga ben.

Dom är så ljuvliga. Tänk att man kan sitta och stirra ner i en låda med sovande valpar och tycka att det är det bästa som finns?!

Ja, ja det är lugnet före stormen. Om två veckor tror man att dom ska riva köket och önskar att dom skulle sova lite mer. Men dom är lika ljuvliga då!

Livet är gott!