Nu är det nära...

Som alltid när det är dags att börja leverera valpar infinner sig en känsla av separationsångest. Visserligen blandad med en viss lättnad. Men det kommer alltid tankar som...Blir det här bra? Har jag valt rätt valp? Kommer dom att bli nöjd med sin nya kompis?

Erfarenheten säger dock att det KOMMER att bli bra. Även denna gång har valpköparna varit engagerade och jättegulliga.

Imorgon blir det tur till veterinären för vacc och chipmärkning. Sen flyttar en valp imorgon och en på lördag.

Sen åker några nästa helg. Skönt att sprida ut det så att inte alla flyttar på en gång.

I kväll blir det fotografering av hela gänget en sista gång.

Vägning och mätning i söndags, vid 8 veckors ålder, var gädjande. Alla valpar var under 20 cm höga, 18-19,5 och alla väger under 2 kilo. Bara att hålla tummarna att det håller i sig med storleken.   

I dag har jag varit på skidtur igen med hundarna. Vi har fortfarande så mycket snö att det går att spänna på skidorna en meter från huset och dra iväg. Skaren håller överallt och hundarna springer som galningar. Dom är nog lika less som jag på att vara isolerade av meterdjup snö som inte bär att gå på.

Man undrar ju om det blir snöfritt till midsommar?!

Trots att snön ligger kvar ute spirar det inne. Gurkplantor, tomatplantor, basilika, tagetes och gyckelblomster letar sig mot ljuset i snart alla våra fönster.

Njut i vårsolen alla vänner!

 I lördags hade vi 100-års kalas. Visserligen var vi två som fyllde 50 men det räknas väl ändå?!

Vi hade en underbar fest med släkt och våra bästa vänner. Det blev mycket mat, god antar jag eftersom nästan alla fat var tomma, god dryck och hög stämning.   

Med tanke på hur härlig stämning det var och hur länge vi höll igång konsumerades det väldigt lite alkoholhaltiga drycker. Det som blev över räcker nog till 200-års festen också.   

Det här med att fylla 50 ska väl vara nåt alldeles speciellt. Inte vet jag om det känns nån skillnad från igår till idag.

Jag har väl blivit gammal och det är bara att inse. Jag kommer ihåg, jo faktiskt funkar minnet, när min mamma fyllde 50. Då var jag 10 och jag tyckte hon var väääldigt gammal. Hon fick en massa presenter, det fick jag också, och ett hav av blommor. På kvällen fotade pappa henne sittande med alla blommor uppställda på ett bord. Mamma satt där i sin finklänning med händerna i knät och benen sedesamt korsade, sådär drottninglikt på nåt vis.

Nu har alltså jag passerat den magiska gränsen.

Det kan jag ju säga till alla mina vänner...nåt foto i klänning uppfiffad som Silvia blir det INTE!!

Inte heller tänker jag bli tant, ha hatt, gå på syjunta eller sluta gå i Foppatofflor.

Livet går nog faktiskt vidare som om inget har hänt, trots ett halvt sekel. Och jag är evinnerligt glad och tacksam för allt jag fått uppleva under dom första 50 och ser fram emot nästa halva. Jag har så mycket ogjort!

O-rest, o-upplevt, o-skrattat, o-dansat, o-sett, o-älskat....

Nu är det resten kvar och jag tänker ta vara på det!

100, here i come!

Ja jisses vad tiden går fort. Nyss satt jag och våndades vid valplådan under förlossningen och idag är dom små 7 veckor, små nya individer som upptäcker livet.

Allt har gått så bra med valparna. Dom äter bra, utvecklas som dom ska, går själva ut och nerför bron. Ibland är det nån av dom som är lite övermodig och tar alla tre trappsteg på en gång och landar med hakan i plattorna nedanför.

Psss...som om det gjorde ont! Jag är stor nu och gaaanska kaxig!

Sen kravlar dom sig uppför trappstegen igen och går in. Duktiga bäbisar!

I går blev det lite pälsvård på valparna och idag fotografering och vägning. Nu väger dom mellan 1320-1700 gr.

Snart är det dags att skiljas från även den här kullen. Varje gång med samma blandning av känslor. Och ja jag VET!! Det går inte att behålla alla.

Ha det gott i vårsolen och passa på att njuta av dagen idag!

Dags att skriva lite blogg igen. Det har varit lite snurrigt ett tag med trimningar, renovering i nya trimrummet och en snabbresa till Stockholm för utställning.   

Trimrummet är så gott som klart nu och det blir sååå fint! Stort, ljust och luftigt. Det kommer att bli inspirerande att stå där och trimma.   

Resan till Stockholm kunde inte ha blivit bättre! Med Lisa och Karin som ressällskap har man aldrig tråkigt, inte heller denna gång. Boende och god mat hos Kennel Rossmix, Moa och Helene, var helt fantastiskt. Tack snälla för er gästfrihet!

Utställningen på söndagen blev sen grädde på moset. Vi åkte ner med två hundar, Vaio och Garbo, som båda gjorde sitt första försök att ta sista certet för championat. Att man har förhoppningar är klart men när jag läste katalogen på morgonen insåg jag att det inte var någon lätt match! Det var 43 anmälda hundar och 12 öppen hanar, varav 6 stog för championat. Hmmm...

På tiksidan var det minst lika hård konkurrens.

Vaio slutade som tvåa bästa hane med cert och min lilla diva Garbo blev bästa tik med cert och sedan BIR! Två nya champions med hem alltså!!   

Vi fick också chansen att träffa goda vänner, FB-vänner och bekanta som vi inte träffat på länge. Det är så kul med allt runt omkring ringen. Tid att kika på lite nya hundar, prata med folk, höra lite nytt skvaller och bara må gott!

Efter en god laxmiddag på Högan Loft startade vi bilfärden hemåt vid 7-tiden på söndag kväll och klockan 4 på måndag morgon rullade jag in hemma på min egen gård, sliten, trött men lycklig!

Ännu en resa att lagra i den mentala hårddisken. Ett minne att plocka fram och glädjas åt en regnig dag. Jag har sagt det förr och jag säger det igen...JAG ÄR EN LYCKLIG MÄNNISKA!

Tack för denna gång! Vi hörs och ses snart igen...

Over and out...

Jag är en lycklig människa! Inte har jag särskillt mycket pengar men jag är rik på så många andra sätt.

Jag har ett jobb jag trivs med, vänner som är äkta, en familj som står mig nära och framför allt den mest fantastiska kärlek att dela allt detta med!

Hon finns alltid där. Ställer upp på alla mina idéer, accepterar mina intressen och tillåter mig vara den jag är.

Hur många skulle gå med på att mitt hundintresse kostar både tid och pengar? MYCKET tid och pengar...

Igår drog jag iväg till Finland på utställning, ca 90 mil ToR, hotell, anmälningskostnader och hon stannade hemma och tog hand om resten av hundarna plus alla valpar. Inte nog med det...när jag kom hem var taket och väggen i nya trimrummet målat och middagen stog klar på bordet.

Nästa helg åker jag till Stockholm för ännu en utställning. Vem tar hand om hus, hem och hundar?? HON!

Jag vet!! Jag är bortskämd! Men lycklig!

Vi kom i alla fall hem med cert och BIM från Finland så resultatet var det jag hoppats på. Hade varit lite kymigt att komma hem med ett blått plastband. Men det händer det också!

Ha en bra söndag och glöm inte ställa om klockan!  

Idag skiner solen...igen!! Det är 12-15 grader plus i solen och det droppar från taken. Nu kommer nog våren i alla fall.

Tyvärr har vi fortfarande snö så det räcker för att exportera till bättre behövande.....om det finns såna?!

Jag har haft Garbo på trimbordet för att göra henne fin inför utställning i Kemijärvi på lördag.

Hon och jag ska ha lite "quality time". Bara vi, bo på hotell, sova sängen och mysa. Hoppas få träffa flera av mina finska vänner som jag inte sett på ett tag!

HELA 4 anmälda peppar/salt dvärgar, varav 2 kommer från mig. Det blir tufft! Jo faktiskt, för det är en domare som inte ger bort cert i onödan.

Kontraster i anmälningar då det är 43 stycken nästa helg i Stockholm! Vi ska dit också.

Valparna har varit ute för första gången idag! Bara så där fem minuter men dock... Det var spännande med det kalla under fötterna och den där stora lampan som lyste så starkt. Det tog dock inte lång stund innan dom började pillra runt och kolla in vad dom stora hundarna gjorde. Nån hann till och med både kissa och bajsa ute. Duktig vovve!

Behöver jag säga att dom är ljuvliga!!??!!??

Nu ska Garbo i badet, brödet som står på jäsning ska in i ugnen och tvätten ska hängas.

Må gott alla!

Bara en snabb blogg i kväll.

Idag skulle jag ju, som sagt, på Svensk Bilprovning med Pelle pärla. Glad i hågen och väl före bokad tid stegade jag in till den datoriserade incheckningen och knappade in regnumret. Ehhhh.. Texten som kom upp på skärmen var röd, det brukar sällan vara ett gott tecken, och lydde;

Du är tyvärr på fel station. Din tid är bokad på vår station i NORSJÖ!!

Nu var det 10 minuter kvar till min bokade tid och Norsjö ligger 8 mil från Skellefteå så det var bara att se glad ut, åka på jobbet, sätta sig vid datorn och boka en ny tid.

Den här gången kollade jag en extra gång att det blev rätt station!

Shit happens!

Idag har varit en dag som många andra dagar. Ganska vanlig men ganska underbar.

Tvätt, renbäddning hos valparna, matning och rastning av hundar, trimning, Pytt-i-panna till middag, Facebook, telefonsamtal....

Ja men hur kul är det att läsa om för er då?? Näää kanske inte men det är frivilligt!   

Det var det vanliga... det underbara är att kläderna är rena, valparna mår gott, hundarna är nöjda, underbara Isi har fått vårfrisyr, jag är mätt i magen, jag har hunnit byta lite tankar med en del av mina vänner, nya valpspekulanter på gång....

Visst blev helt plötsligt allt det där vanliga väldigt härligt??!!

Varje dag innehåller små guldkorn. Det är bara det att oftast glömmer jag bort att se dom!

För övrigt har jag sju grå guldkorn i köket nu. Dom är bara så härliga. Varje dag som går händer det nya saker med valparna. Dom utforskar sin omgivning, har börjat umgås med resten av hundflocken och busa med varandra.

Bordsskicket är fortfarande nåt dom måste jobba på. Det brukar börja med lite försiktigt slickande och sluta med att dom tävlar om vem som ska ligga mitt i matfatet.

Imorgon ska jag på besiktningen med min älskade Pelle, bilen alltså, så jag hoppas det blir en lika bra dag som idag!   

Carpe Diem!