Flera av mina arbetskamrater har blivit uppsagda. Det är ju som alla vet tuffa tider nu med åtstramningar både på den privata sektorn, våra egna plånböcker och innom vård och omsorg, där jag jobbar.

Det som förundrar är hur kommunen då har råd att betala 60 anställda för att sitta en hel dag och lära sig "dokumentera". En förnämlig lunch ingick också. Tack för den!

Ämnet för utbildningsdagen var"Dokumentera mera". Gör vi inte redan det?? Jo men inte på det standardiserade formuläret som tydligen skulle börja användas redan 2006.

Vi blir färre och färre anställda som ska göra mer och mer. Vi ska dokumentera, analysera, diskutera, reflektera, ja allt som slutar på

...era verkar vara viktigt för verksamheten. Det jag undrar är när ska vi få tid över för våra brukare? Det blir inte så mycket tid över för kramar, närhet, tröst eller bus. Trots det lyckas vi på nåt sätt vända ut och in på oss för att hinna med även det.

Det är för våra brukare vi jobbar. Det får vi aldrig glömma!

Tyvärr är det ett glapp mellan oss fotfolk och dom som sitter på kontor, flyttar papper och sällan eller aldrig tillbringar en dag i verksamheterna.

Jag hoppas ämnet för nästa dag blir "PRIORITERA mera"

 

Kerstin

10 februari 2010 19:26

Har jobbat inom vården tills jag blev arbetsskadad. Jobbade sedan som adm,assistent på äldreboende. Slutade för c:a 5 år sedan. Då började det bli fruktansvärt jobbigt för de anställda, de skulle skriva allt i ett program somm hette (heter) Devis. De skulle lära sig ta hand om budget för , bläöjor, mat och annat. De skulle börja skriva i pärmarna. Vem blev lidande? Inte chefen i vart fall. Men de boende och personalen. Dessa fick ju jobba häcken av sig. Det blev intriger, omplaceringar och bara skit av det. Jag gick i väggen med dunder och brak. På 13 år hade jag 14 chefer, de senaste 3 åren 7 chefer. Ingen orkade. Sedan kom ju personalindragningar, och ja du förtår själv. Ut med politikerna och de chefer som bestämmer i det riktiga arbetslivet i minst en månad och då skall de ha exakt samma schema som de ordinarie. Tycker så synd om er.

 

Maria

10 februari 2010 23:02

En tår trillar på min kind när jag tänker på brukarna som så väl behöver en kram eller bara gos.....

Fy f-n säger jag hur har landet Sverige blivit??
Mycke vill ha mer... Men vi glömmer männsikan....

Tycker så mycket om din blogg..

Maria

http://www.kaspelix.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vara hunduppfödare är helt fantastiskt! Galet, påfrestande, nervpirrande, hjärtslitande men ack så fantastiskt! Det är nu mer än 30 år sedan jag hade min första kull. Då var jag lyckligt ovetande, skamligt jag vet, och förutsatte att allt sk...

Ja det kan men fråga sig! Under dom senaste veckorna har ett antal makabra våldsbrott hänt i vårt avlånga land. Nu senast två dödade inne på IKEA. Fruktansvärt och sorgligt för dom som drabbats! Nu måste jag bara säga STOP! Stop för vår flathe...

Vi är på en resa. En resa som startade den 25e juli 2013. En helt oplanerad resa som vi varken planerat eller bokat. En resa utan incheckning, packning eller taxfree. En resa där slutdestination ändrats under resans gång.   Vår researr...

Sitter på Sky City med en sjuk älskling som sover med huvudet i mitt knä. Betraktar människor som passerar och tanken svindlar för en sekund över detta microkosmos jag befinner mig i. Livsöden som för en kort sekund korsar varandras väg, stryker ...

2013... Ett nytt år som just fått navelsträngen klippt. Det gamla året har lagt sig att dö, eller är det så? Ja det är klart 2012 kommer aldrig tillbaka men allt det förde med sig kommer att leva kvar. Det var ett år som för mig började med lun...